kelda
Icelandic
/ˈcʰɛlta/
noun
Definitions
- a bog, a stagnant pit in a swampy ground
Etymology
Inherited from Old Norse kelda (a well, a spring, source) inherited from Proto-Germanic *kaldijǭ.
Origin
Proto-Germanic
*kaldijǭ
Gloss
Timeline
Distribution of cognates by language
Geogrpahic distribution of cognates
Cognates and derived terms
- kaltio Finnish
- kilde Norwegian Bokmål
- kjelde Norwegian Bokmål
- *kaldijǭ Proto-Germanic
- datakälla Swedish
- felkälla Swedish
- huvudkälla Swedish
- hälsokälla Swedish
- inkomstkälla Swedish
- inspirationskälla Swedish
- jungfrukälla Swedish
- källa Swedish
- källjungfru Swedish
- källkod Swedish
- källskatt Swedish
- källört Swedish
- oljekälla Swedish
- originalkälla Swedish
- primärkälla Swedish
- ursprungskälla Swedish
- kjelde Norwegian Nynorsk
- celde Old English
- kelda Old Norse
- Korskilde Danish
- fejlkilde Danish
- kilde Danish
- kildekode Danish
- kildesprog Danish
- retskilde Danish
- kelda Faroese
- käll Westrobothnian
- gaaltije Southern Sami